PRESSRÖSTER

Triptych  |  Ready to explode  |  Övriga

Ready to explode
Dansens hus
Av: Örjan Andersson.
Medverkande: Michael Getman, Sverre M Heidenberg, Annika Hyvärinen, Dan Johansson, Asher Lev.
Scenbild, ljus: Jens Sethzman.
Kostym: Magdalena Åberg.

Atmosfärisk magi
Ready to explode är en titel som tagen från dagspolitiken. Gaza till exempel. Men den talar kanske främst om de mänskliga urladdningarna i den färgduschade rymd som radarparet Örjan Andersson och Jens Sethzman skapar på Dansens hus stora scen. Från ett bländvitt klart men avgränsat synfält vidgas rummet, tills en stor ljusreflekterande, svävande cirkel kommer i blickfånget. Det lilla vita hus som dansarna vrider runt under föreställningens gång blir som ett skört lod mot de impulsiva skeendena. I slutet vilar scenen i ett blått dunkel där man anar en meandrande kropp.

Föränderlighet och dröjande närvaro - Anderssons nya verk kan ses som ett slags omprövande fortsättning på förra årets rosade We dream of simple lives. Där var Dan Johansson ensam man bland fem kvinnor. Här är Annika Hyvärinen enda
kvinnan bland fyra män. Örjan Andersson arbetar med delvis nya krafter: norrmannen Sverre M Heidenberg och israelerna Michael Getman och Asher Lev, båda med bakgrund i Batsheva Dance Company.

Det är en kvintett starka, uttrycksfulla individer vars personligheter färgar helheten med spännande oförutsägbarhet. Här finns något trevande och undersökande, en ackumulerad energi som ibland får utlopp i enskilda gestalter eller i spänningsfälten som uppstår mellan dansarna. Varje entré förskjuter fokus. Humor och hyss kilar in egna stämmor i en rad tablåer eller satser där ljus, musik och inte minst pauser präglar atmosfären. Meditativa klanger ställs mot pulserande rytmer, långsamhet mot blixtsnabba attacker. Ibland händer ingenting.

Asher Lev inleder ensam i ett hörn, balanserande på en pall som också blir hus. Han "talar med sig själv". Ryggen vänd mot oss sätter händernas språk i centrum, fötterna stampar, huvudet skakar alltmer. Sedan vila - och explosion rakt framför oss. Här har ni mig! Blickarna ut i salongen eller mot meddansarna förstärker känslan av improvisation och upptäckter, som dem Dan Johansson förmedlar i sin på en gång jordbundna och luftiga dans.

Samspelen skiftar mellan jämvikt, över-, under- eller duckläge. En spegelkommunikation då två dansare långsamt närmar sig varandra med rytmiska gester är laddad. Ibland sätter någon handen för munnen för att kväva ord. Själva luften tycks vibrera när Asher Lev likt en magnet följer Annika Hyvärinens böjningsmönster.

Saturnusringarna från den vinklade cirkeln skapar ett eget magnetfält. Hyvärinens inåtlyssnande solo håller sig på liten yta och lämnar kvar ett stilla eko. Asher Levs närvaro i rundelns skugga är märklig; hans kropp skiftar tyngdpunkt som vore den påverkad av motstridiga krafter. Han stretar avigt i stora kliv eller förvandlas till en horisontell vågrörelse. Plötsligt ler han mot oss.
Ready to explode formar ett socialt spel av abstraherade erfarenheter, förbiilande spänningar i ett universum där alla i grunden är ensamma. Getmans
viktlösa skugga påminner om förgängligheten. Det är ett flott avskalat men rikt verk som vågar lämna öppet för frågor om vad dans kan vara.

"Ready to explode" på Dansens Hus

Verk: "Ready to explode" av Örjan Andersson
Plats: Dansens Hus
Medverkande: Andersson Dance
Övrigt: Scenografi, ljus: Jens Sethzman. Kostym: Magdalena Åberg
Säg Örjan Andersson plus Jens Sethz­man och man är alltid tryggt förvissad om vad som väntar. Likväl blir man undantagslöst överraskad.

Överraskande sprängkraft
Örjan Anderssons nya koreografi är bland det tätaste som gjorts inom svensk dans. Trots nästan maximal intensitet är det vidöppet för infall, skriver DN:s Cecilia Olsson.

Så även av "Ready to explode", där dessa två magiker - en sorts nutida renässansmästare - förtjust förtrollar publiken med sin respekt för enkelhetens skönhet och det sinnrikt kalkylerade. En inbjudande öppenhet i anslaget, en skarp intelligens förenas med obetvinglig inlevelse hos de fem dansarna Michael Gettman, ­Sverre M Heidenberg, Annika Hyvärinen, Dan Johansson och Asher Lev. Med imponerande spännvidd såväl fångar som vidgar de koreo­grafins elasticitet och rummets dynamiska sprängkraft och formar verket till ett svindlande, underfundigt visuellt äventyr.

Tänk Cinemascope och ni har förs­ta scenbilden. Tänk en sfär - eller den perfekta formen och ni har andra scenbilden. Tänk dans som kosmologi, eller på Newton och Einstein, på rumtidens krökning. Tänk energi, geometrisk exakt­het och matematisk preci­sion och mitt i allt detta en myriad av små berättelser och rörelse­detaljer av mänskliga erfarenheter, finurligt sammanvävda. Inget verkar lämnat åt slumpen, även om ögonblicken stundom verkar tillfälliga. En form blir till en figur blir till en gestalt som i sin tur lekfullt puttar ner oss på jorden i en sorts kollektiv gemenskap. Som vore det förutsättningen för individens existens, och vice versa. Utan enskilda individer ingen sann gemenskap. Utan möten inga spänningar.

Första halvan är något av det tätaste som gjorts på länge på den svenska dansscenen. Densiteten och intensiteten är maximal. Det är vidöppet för de oväntade infallen och bär en rörlighet som generöst ger utrymme också för åskådarens fantasi. Svackorna finns men är få, kanske är de nödvändiga vilopunkter. Av och till snubblar musikcollaget störande som om det inte riktigt vill underkasta sig formen.

"Ready to explode" underhåller och berör inte minst när den mänskliga fysiska närvaron utgör förutsättningen för absolut dans, de må vara sfärernas eller människornas.

Anna Ångström
Kultur
08 - 13 56 14

Dansexplosion

READY TO EXPLODE
Koreograf: Örjan Andersson
Scenografi: Jens Sethzman
I rollerna: Sverre M. Heidenberg, Annika Hyvärinen, Dan Johansson, Asher Lev, Michael Getman
Scen: Andersson Dance på Dansens hus
Speltid: 50 min

När Örjan Anderssons fem dansare intar Stora scenen på Dansens hus är det inte fråga om att sitta i salongen och grubbla på vad saker betyder eller vilken metafor de där uppe håller på att undersöka. Dans är det som intresserar den här koreografen.
Här är dansen själv satt på scen, infallsrik, tät och ekvilibristisk, bitvis i en grad jag aldrig förr har sett. Och allt till en ljudsida där stackato, varningssignaler och taktfasta slag växlar med spröda klanger, rap och elegisk pianomusik.
Musiken vaskar över scenen som vågor, stegrar sig för att sakta ner tills ljudet av nakna fötter mot golvet är det enda som hörs.
Tystnad är också något den här koreografen vet att hantera.
Över golvet i det vita rummet svävar en vid cirkel, likt omloppsbanan runt Saturnus eller spåren av den substans som slungas runt universums svarta hål.
I Jens Sethzmans sagolika ljussättning rör sig rummet, skiftar ton och färg. I ett landskap av gråa toner dansar Annika Hyvärinen ett superbt vackert solo som är kvinnligt bara i sitt sätt att visa en kropp som är lika utlämnad åt ensamheten som åt den totala friheten.

Dansarna är alla utomordentliga. Norrmannen Sverre Magnus Heidenberg, svenske Dan Johansson, den israeliska dansaren Asher Lev och finska Hyvärinen möts, skapar broar med sina kroppar, klättrar, piruetterar, kliver och rör nästan vid varandra i något som liknar en hälsningsceremoni.
  När det ser ut som händer, armar, ja, som om hela kroppen lever sitt helt egna liv betyder det att Michael Getman, även han från Israel, är igång på scen.
  Som en schaman, en clown eller ett barn med envist nyfikna ögon rör han sig bortom alla givna mönster. Det är vansinnigt och magiskt vackert. En explosion av dans och absolut värd att se!