Pacing i vaudeville kretsar kring kaos och ordning. Dansarna möblerar scenen med asymmetriska kuber som flyttas runt under föreställningen. I verket har Örjan Andersson och ensemblen utgått från motsatser som man/kvinna, solo/grupp, asymmetri/symmetri. Koreografin har en strikt form och struktur, men är fortfarande ett dynamiskt flöde av rörelser. Verket framfördes av fem dansare och skapades i nära samarbete med ljusdesignern Jens Sethzman och kostymdesignern Nina Sandström. Musiken i det nya verket, hämtat från elektronikgenren, växlar mellan finstämda rytmer, tystnad och överfulla melodislingor.
Örjan Anderssons 'Pacing in Vaudeville' är ett vackert och lekfullt klossbygge om rörlighetens möjlighet.