I arbetet med rörelsen läggs fokus på enkla kontrastförhållanden som pendlar mellan det konkreta, gemensamma, jordnära, till det abstrakta. Gravitation är ett grundtema i det koreografiska språket. Kompositionerna är helt sammansatta utifrån ett givet material och alla solo- och duokompositioner är framtagna på improviserat material från dansarna för att få ett uttryck som ligger närmare den enskilde dansarens egna egenskaper. Syftet är att skapa kontraster mellan två koreografiska metoder. Det övergripande syftet med triptyken är att läsa musiken så noggrant som möjligt, att försöka förena de olika tonhöjderna i instrumenten med dansarnas rörelser.
Örjan Anderssons danskonst präglas av musikalitet, integritet och en stimulerande sökaranda där hans personliga och djärva tolkningar av Sjostakovitjs stråkkvartetter bildar en pännande triologi.
Smäktande vackert möte